måndag 23 september 2013

Namn på kapitel?

Eller så kan man göra som Terry Pratchett
och helt enkelt skita i att ha kapitel över huvud taget 
Här är någonting som jag tänkt på. Ska man ha namn på sina kapitel eller inte? Det finns naturligtvis inget rätt eller fel på den frågan, men jag undrar vilket som är bäst för mig själv, här och nu. Namn på kapitel är vad jag kan se ganska ovanligt nuförtiden men själv har jag alltid tyckt om det, det sätter liksom stämningen och inger en förväntan på vad man nu ska få läsa om.

Hittills så har jag namn på kapitlen i mitt manus - men jag upptäcker ibland att jag blir osäker på om jag ska ha med en specifik scen i ett kapitel för att "kapitlet handlar ju inte om det", och liknande problem.

Vad tycker ni om att ha namn på kapitel?

fredag 20 september 2013

Tankar om skrivande.

Sitter och tänker på hur jag arbetar rent praktiskt när jag skriver, och hur andra gör.

Ett personlighetsdrag jag känner igen hos mig själv är dålig självdisciplin - något som stämmer illa med ha författardrömmar! Av den anledningen är jag ganska bestämd med mig själv och sätter upp en daglig mängd med ord som jag ska vara klar med tills senast midnatt, vanligtvis 1000 or eller 2000 ord.

Det är fascinerande att surfa runt och se vad andra har för rutiner. Vissa verkar inte ens vara medveten om hur många ord sina manus har, utan bara skriver på för glatta livet, medan andra är mer som jag där mängden ord blir jätteviktigt.

Möjligtvis att jag skulle behöva arbeta på självdisciplinen som helhet, snarare än att tvinga på mig själv dagliga ordmängsmål!

torsdag 19 september 2013

När skruven dras åt

Dags för ny bok att läsa! Jag tyckte så mycket om Främlingen i huset att jag kollade upp liknande berättelser.  En av de mer spännande jag fann som jag på något sätt tidigare missat är När skruven dras åt av Henry James. Berättelsen är av de äldre slaget (kom först ut 1898) och ska tydligen innehålla alla de sakerna som jag älskade med Främlingen i huset.

Ser även på recensioner att den kallas "världens bästa spökhistoria."

Låter lovande! Återkommer när jag faktiskt läst den!


onsdag 18 september 2013

Främlingen i huset av Sarah Waters

Idag ska jag skriva om en en bok som var både en oväntad och positiv överraskning for mig, nämligen Främlingen i huset (eller The little stranger, som den heter i original) av en författare kallad Sarah Waters. Boken plockades mer eller mindre på måfå från bibliotekshyllan och jag hade aldrig hört talas om författaren - och glad är jag att jag gjorde det.

Boken är bra. Riktigt sådär superbra som gör att den lever kvar i tankarna långt efter att man läst klart den. Sedan handlar den om precis den sortens miljöer och handlingar som jag älskar att frossa i... så det hjälpte säkert!

Stor och tjock den, uppemot 500-600 sidor och är en slags blandning mellan historisk roman och spökhistoria. Den utspelar sig i 40-talets England efter andra världskriget. Som boken beskriver så var den en tid med stora sociala förändringar, arbetarklassen stormar fram och gamla godsherrar får nöja sig med att snällt backa undan från rampljuset samtidigt som de ser sina rikedomar och ägor långsamt tyna bort.

Boken utspelar sig nästan helt och hållet i en stor, gammal, sakta förfallande herrgård där det nu endast bor tre personer. Själva huvudpersonen är en läkare som alltid, sedan har var en litet barn haft en fascination av den här herrgården och familjen som bor där.

I början av berättelsen blir han ditkallad för att familjens enda tjänsteflicka har blivit sjuk, och därefter tar det vid. Läkarens liv och öde blir alltmer sammanbundet med den långsamt borttynande familjens. En vacker och tragisk berättelse. Boken bjuder även på överraskningar... chansen är att man inte har förstått vad det egentligen handlar om fören alldeles inpå slutet.

Varmt att rekommendera!

tisdag 17 september 2013

(nej, jag skriver inte hela manuset för hand.
Det är bara anteckningarna jag gör)
En annan sak som jag gärna skriver om är mina egna projekt. För några år sedan så lyckades jag med bragden att slutföra ett helt romanprojekt, men lyckades inte hitta någon intresse hos förlagen för att ge ut manuset. Nu, en tid senare kan jag faktiskt förstå varför. Manuset var skriver helt med mig själv som målgrupp. Numera har jag gjort lite "research" på vad som faktiskt gör ett manus attraktivt för förlagen och skriver på ett nytt.



Kan säkert vara kul att dela med mig och höra era åsikter och erfarenheter under resans gång!
Första inlägget! Jag kan redan höra applåderna folk kommer ha över denna fantastiska blogg. Nja... eller något sådant. Vad ska den här bloggen handla om då?

Jo, jag läser mycket böcker samtidigt som jag har för vana att låna på biblioteket. Efter det är det enda man har kvar minnet av boken, då är det lätt att tappa bort de tankar, intryck och funderingar man en gång hade om en speciell bok.

Så är det för mig i alla fall, jag kan inte ju inte tala för resten av er. Lösningen på detta blir att skapa en blogg där jag skriver och berättar om de böcker jag läser, en bokblogg helt enkelt. Perfekt.