fredag 24 januari 2014

And Then There Were None

Jag har läst And Then There Were None av Agatha Chrisite. Någonting som jag nu är väldigt glad att jag har gjort.

Det är tokigt hur jag kan ha fördomar om böcker som gör att jag skjuter upp att läsa dem. Boken kom först ut 1939 och är tydligen en av de mest sålda och inflytelserika böckerna inom den moderna västerländska litteraturen. Bara då det får mig att tänka "nämen oj... den är säkert jättetjock, en stor tung tegelsten med krångligt ålderdomligt språk som kommer ta mig två månader att ta mig igenom".

Vilket naturligtvis också kan vara roligt, man det är inte det jag kände för att läsa... inte just nu. Trots det bestämde jag mig för att köpa och läsa den.

Så otroligt fel man kan ha. Det är nästan pinsamt. Själva uppbyggnaden av språk och berättarstruktur i boken är en av de mest inspirerande sakerna jag tagit del av - boken jag fick i handen var inte speciellt tjock, en standard pocketbok. Texten i boken var stor, meningarna korta och koncisa.

Men vad är det här?

Vad boken erbjuder är en minimalistisk berättarteknik som fokuserar helt på själva berättelsen och mysteriet. Det är spännande, flyter på bra och är ett rent nöje att läsa.

Nu har jag inte sagt någonting om vad bakom faktiskt handlar om, men det kan ni alltid googla!







And Then There Were None finns finns att köpa från Bokus och Adlibris