måndag 16 februari 2015

Låter spännande...

Plockade idag upp en hyfsat nyutgiven bok vid namn Sedition. Den korta baksidestexten lyckas med konsten att sätta stämningen och fånga min uppmärksamhet med bara några få ord...





















söndag 15 februari 2015

En arktisk spökhistoria

Under mina senaste tågresor till och från Stockholm har jag roat mig med att läsa Evig Natt av Michelle Paver (originaltitel Dark Matter).

Det finns en viss typ av berättelse som jag tycker är väldigt mysig, man hittar den både i bok, film och även spelform. När det är ett begränsat antal mänskliga karaktärer, isolerade i en onaturlig miljö samtidigt som det råder ett slags "melankoliskt lugn" över det hela. Oftast är det science fiction, men det behöver inte vara det. Exempel är filmen The Abyss (http://www.imdb.com/title/tt0096754), och boken Solaris av Stanislaw Lem.

Evig Natt är en sån berättelse, fast i dåtid snarare än framtid. Boken är skriven i dagboksform och läsaren får följa Jack, en ganska butter person som var tvungen att hoppa av sina fysikstudier och i bokens start får ägna sig åt betydligt enklare arbete. Jack blir tillfrågad om att följa med som radiotekniker på en expedition till en plats som heter Gruhuken, en del av de arktiska Spetsbergen.

Beskrivningarna av det frusna arktiska landskapet och vädret är helt underbart. Jag blir väldigt snabbt insugen i boken och sidorna börjar flyga förbi. Det är isolerat, mörkt, kalt men samtidigt på något sätt väldigt vackert.

Expeditionen är otursförföljd och flera och flera hoppar av, tills det är bara är Jack kvar. Kvar i en tid på året då solen helt enkelt inte går upp.

En evig natt, helt enkelt.

Men helt ensam är han inte visar det sig. Grukuken har en mörk historia. En historia som bokstavligt talat ser ut att gå igen.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken!

Boken kan köpas från Adlibris och Bokus

måndag 2 februari 2015

Excorcisten... i first person?

Jag har läst en intressant berättelse som heter Kom Närmare av en författare som heter Sara Gran. 

När jag plockade upp och tummade igenom boken kände jag nästan genast att jag skulle tycka om den. Boken är tunn och språket är kort och koncist. Sådant brukar jag gilla.

Jag blev inte besviken.

Boken skildrar ett klassiskt skräckscenario, nämligen att en ung människa blir besatt av en demon i bästa Exorcisten anda, men berättelsen leker med scenariot: det utspelar sig nämligen helt genom ögonen på den besatta.

Upplevelsen är obehagligt klaustrofobisk. Tänk att bokstavligt talat vara fången i sin egen kropp, omgiven av en omvärld som inte förstår vad det är som händer med dig, och ingenting gör för att hjälpa.

En riktigt ruggig historia faktiskt!

Och sådant gillar vi, eller hur? 

Boken valdes naturligtvis ut på det sedvanliga slumpmässiga sättet från det lokala biblioteket. Jag börjar misstänka att om man placerar alla böcker jag slumpmässigt lånar på biblioteket bredvid varandra skulle någon form av hemligt kosmiskt meddelande uppenbara sig.