söndag 6 september 2015

Himmelstrand

Nu är jag klar med John Ajvide Lindquists Himmelstrand. En läsupplevelse som får mig att känna mig väldigt... kluven.

Jag vet inte vad jag tyckte om den.

Själva situationen i berättelsen känns som ett intressant experiment. Vilket jag gillar. Ett antal färgstarka karaktärer på husvagnssemester vaknar upp en morgon och finner att de på något sätt blivit förflyttade till en annan plats. Alternativt att de står kvar men att världen omkring dem förändrats.

De somnade på en vanlig husvagnscamping och vaknar upp på ett grönt fält utan ände. Ett stort, perfekt, fotbollsplansliknande fält med absolut ingenting så lång ögat kan se. Himlen är blå men det finns ingen sol.

Det är roligt att följa hur karaktärerna reagerar på situationen och själva utforskandet av den märkliga platsen är spännande. Problemet är att jag nästan på en gång börjar känna på mig hur detta kommer gå, och det blev precis som jag trodde. Det blir ett utforskande med den ena märkligheten efter den andra utan att det någonsin blir något svar. Det byggs upp och byggs upp, men det blir aldrig någonting av det.

Allting behöver inte förklaras i en berättelse. men jag vill ändå ha någon känsla om att författaren själv vet svaret, att det finns någonting, en hemlighet, en gåta som det någonstans finns ett svar på. Men här så avslutar jag boken med en känsla av besviken tomhet.

Men ändå, för fans av svensk skräck så tycker jag man ska ge den en chans!

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus

2 kommentarer:

  1. Vilken tur att uppföljaren eller man kanske ska säga prequeln till boken kommer om några dagar :) Rörelsen: den andra platsen. För jag håller med, han lämnade verkligen ett öppet slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där ser man! Tack så mycket för tipset, den ska jag plocka upp och läsa med stort intresse!

      Radera